Sir Arthur Conan Doyle föddes den 22 maj 1859 och följaktligen firar vi i år hans 160-årsjubileum. Dessutom är det 90 år sedan han besökte Stockholm under några dagar i slutet av oktober 1929. Så vad är väl lämpligare än att söka upp fem av de platser som Conan Doyle besökte under sin vistelse.
Grand Hôtel
Conan Doyle reste med nattåget från Köpenhamn och anlände till Centralstationen i Stockholm strax före nio på söndagsmorgonen den 27 oktober 1929. Efter ett ståtligt mottagande av pressfotografer, Conan Doyles svenska förläggare och många andra, bar det av till Grand Hôtel på Blasieholmen för intervjuer. Intresset för författaren var mycket stort, såväl bland journalister som vanliga stockholmare. Utanför hotellfönstret låg Strömmen disigt grå i oktoberregnet. ”Londonväder!” utbrast Conan Doyle. ”Jag förstår ni vill att jag ska känna mig som hemma.” Han svarade artigt på journalisternas frågor, med hustrun som ivrig bisittare, men när Sherlock Holmes kom på tal svarade han så kort som möjligt eller undvek snabbt ämnet.
Konserthuset
Det var på söndagskvällen 27 oktober som Conan Doyle höll sitt första föredrag av två i Stockholm. Platsen var Konserthuset vid Hötorget. Conan Doyle hade under det senaste decenniet varit ute på turnéer över hela världen och förkunnat sitt budskap – han var troende spiritualist och hade blivit rörelsens stora affischnamn och finansiär. Konserthusets stora sal var fylld till sista plats och 1 500 personer riktade blickarna mot podiet när den världsberömde författaren gjorde entré några minuter över åtta. Conan Doyle var en lång, ståtlig och elegant man med vänliga ögon och en kraftig stämma som hördes till varje vrå av salongen. Fyra fåtöljer stod uppställda på scenen kring ett litet bord – där satt Conan Doyle, hustrun Jean samt vännen Ashton Johnson med hustru. Ordföranden i Stockholms Spiritualistiska Förening, direktör Sundqvist, steg fram och hälsade publiken välkommen till föredraget ”Livet efter döden – i belysning av modern psykisk vetenskap”.
Brittiske ambassadörens residens
1929 fungerade denna byggnad på Laboratoriegatan 8 som engelska legationen. Måndagen den 28 oktober ordnades här en mottagning för Conan Doyle. Bland de övriga gästerna fanns skådespelaren Gösta Ekman, som då hade passat på att bjuda in Conan Doyle att se den pjäs som Ekman spelade i för tillfället på Oscarsteatern. Gösta Ekman hade i själva verket Conan Doyle att tacka för mycket, eftersom han 1909, som blott artonårig skådespelare i ett resande teatersällskap, hoppat in i sin första stora roll – som professor Moriarty i William Gillettes berömda pjäs Sherlock Holmes – när den ordinarie aktören skadat benet.
Engelska kyrkan
Tvärs över gatan från brittiske ambassadörens residens (men med adressen Dag Hammarskjölds väg 14) ligger engelska kyrkan. Den låg ursprungligen på Wallingatan, norr om Norra Bantorget, men flyttades till sin nuvarande plats 1913. Conan Doyle passade på att besöka kyrkan och antecknade i sin dagbok att det var en ”Wonderful church”. Ytterligare två anteckningar finns från besöket: ”Ear phones” och ”Shirted Devil”. Det första betyder antagligen att det fanns tekniska hjälpmedel i kyrkan, men exakt vad djävulsreferensen syftar på är svårt att säga, kanske någon dekoration inne i kyrkobyggnaden.
Oscarsteatern
Det ringde på lokaltelefonen inne vid scenen på Oscarsteatern, Kungsgatan 63. Fru Carlsson i biljettluckan hade lite svårt med utländska språk och nu bad hon om assistans av Gösta eller någon annan. Hon hade kö och det var en kund vid luckan som hon inte förstod vad han ville. ”Han heter Harold Lloyd säger han.”
Det var tisdagen den 29 oktober och på Oscars gav man krigsskådespelet Männen vid fronten (eller Journey’s End som den heter på engelska), som haft urpremiär knappt ett år tidigare i London och där rönt stora framgångar. Gösta Ekman spelade för näst sista gången kapten Stanhope, två dagar senare åkte han på turné till Köpenhamn och rollen övertogs av den unge talangen Edvin Adolphson.
Gösta Ekman skyndade ut till biljettluckan och kände genast igen mannen – Conan Doyle. Fru Carlsson hade tolkat det skotska uttalet fel. Conan Doyle ville hämta biljetterna inför kvällens föreställning, men det visade sig att de redan låg hos portieren på Grand Hôtel.
Conan Doyle hade sett pjäsen tidigare i London så han hängde med i dess handling, men tyckte att den var lite väl hysterisk – den utspelar sig under första världskriget och innehåller en hel del högljudda explosioner och artillerield.
Några avslutande ord
Torsdag kväll den 31 oktober. Konserthuset är åter fullsatt när sir Arthur Conan Doyle håller sitt andra föredrag under stockholmsvistelsen, ”Den psykiska forskningens resultat”, belysta av ett större antal ljusbilder. Han är glad över det väldiga intresset för hans mission, särskilt som han anser att Sverige är spiritualismens hemland tack vare att den store Swedenborg kom härifrån. Kvällen innan har han till och med hållit en dryg kvarts föredrag om ämnet i svenska riksradion.
Men Conan Doyle är trött, näst intill utmattad. I Köpenhamn hade han börjat känna av svåra smärtor i bröstet, men vägrade ställa in den fortsatta föredragsturnén. När han nu talar inför publiken på Konserthuset är han tvungen att stödja sig mot talarstolen för att hålla balansen. Under hans nästa anhalt på resan, Oslo, är han så utkörd att han inte ens orkar ta av sig överrocken själv. Turnén tar fullständigt knäcken på hans bräckliga hälsa och när han återkommer till England är man tvungen att bära honom i land.
Han blev allt sämre och på morgonen den 7 juli 1930 dog han i sitt hem i Sussex. Begravningen var ljus och vacker och ingen lär ha gråtit. De skulle alla åter mötas på andra sidan när tiden var inne.
”Tro mig”, avslutade Conan Doyle föredraget på Konserthuset, ”undrens tid är ännu icke förbi.”
