SherlockHolmes.se

Recension av Sir Arthur Conan Doyle’s Sherlock Holmes

Man blir förlåten om man plockat upp en kopia av Sherlock Holmes från 2010 i tron att man ska få se Robert Downey Jr slåss i slowmotion. Sanningen är att denna lågbudgetfilm släpptes direkt till DVD en månad efter Guy Ritchies film med samma namn. När den senare köptes upp av tv-bolaget Syfy fick den titeln Sir Arthur Conan Doyle’s Sherlock Holmes, kanske för att minska förvirringen, men samtidigt var det ju meningen hela tiden. Filmen är nämligen gjord av amerikanska produktionsbolaget The Asylum som gjort sig ökända för att producera så kallade mockbusters.

Poster för The Asylums Sherlock Holmes

Nuförtiden är The Asylum mest kända för sin Sharknado-franchise, men de har gjort sig en business på att producera snabba och extremt billiga ripoffs på blockbusters och släppa dem i nära anslutning till originalet. Du är säkert sett omslagen för Snakes on a Train, Transmorphers och Atlantic Rim för att bara nämna några. Att kalla dem ripoffs är dock att vara onödigt hård, för det är väldigt sällan som handlingarna kopierats, snarare har deras versioner oftast originella handlingar (eller att de snott den från en helt annan film). En originell story är också vad som är fallet med deras Sherlock Holmes. Faktiskt har du förmodligen aldrig sett något liknande fall med privatsnoken någonsin!

Handlingen tar sin början i London mitt under blitzen i december 1940. En åldrad Dr John Watson bestämmer sig för att berätta för sin sjuksköterska (kallad Miss Hudson!) om ett tidigare opublicerat fall som han delade med Sherlock Holmes. Vi kastas tillbaka till 1883 och ett brittiskt handelsskepp där en sjöman står och spejar ut i natten. Plötsligt attackeras besättningen av en skakig kamera (läs: tentakler) som de gör sig bästa för att gömma sig för, men förgäves.

Efter det är det dags för oss att på riktigt möta våra hjältar. Introduktionen är klassisk Holmes. Watson är i full färd att utföra en obduktion när Holmes dyker upp och med hjälp av sin knivskarpa observations- och deduktionsförmåga kommer fram till dödsorsaken på ett fåtal sekunder. Vips är Watson fri att haka på ett nytt fall med Sherlock!

Gareth David-Lloyd från Dr. Who-spinoffen Torchwood är riktigt bra som Dr. John Watson, en lite yngre version än vad vi vanligtvis sett honom. Tyvärr kan inte helt samma komplimang ges till Ben Snyder som här gör sin filmdebut när han axlar rollen som Sherlock Holmes. Han är inte fullt så dålig som många kritiker hävdar, förmodligen är det mest hans längd de stört sig på. Ben Snyder är nämligen rätt kort som person, vilket är lite konstigt att se. Man är van vid att Holmes är lång och ståtlig. Nu ser han ut som en pojkvasker bredvid Watson.

Att det sedan inte är det enda problemet med filmen förvånar inte någon som har sett en Asylum-produktion tidigare. Regin av Rachel Lee Goldenberg är ofta klumpig men lyckas ändå hålla ihop det. Manuset å sin sida gör väldigt tvära kast i handlingen som sedan försöks slätas över med en snabbt utkastad förklaring vilket gör att man rätt ofta undrar vad som försiggår. Dessutom har de slängt på ett sepiafilter, förmodligen i tron att det ska ge den där äkta 1800-talskänslan. Värst är dock att det är tydligt att de inte hade tillräckligt mycket handling, för det finns sekvenser som pågår plågsamt länge. Skrattretande länge. Bland annat en klättringsscen med Watson som inte bidrar med något alls och ett tillfälle som känns som en tredjedel av filmen när Holmes och Watson jagas runt i skogen av en T. Rex. Glömde jag förresten nämna att det finns dinosaurier i filmen?

Säga vad man vill säga om produktionsnivån, denna Sherlock Holmes-film innehåller inte bara dinosaurier i viktorianska London, utan även robotar och steampunkmaskiner! Snacka om originell! Effekterna är dessutom förvånansvärt bra. Om man kan sin Conan Doyle så känns faktiskt inte idén så totalt galen, det är ändå författaren bakom ”En försvunnen värld” vi talar om. Det här kan nästan ses som en form av mashup.

Visst finns det en hel del frågetecken och brister med filmen. Som varför Sherlock kallas för Robert av sin bror. En bror som dessutom inte är Mycroft utan ett helt nytt påhitt. Men Sir Arthur Conan Doyle’s Sherlock Holmes vinner över en med sin originella och äventyrliga tagning av privatdetektiven. Vilket gör den mer underhållande än många andra tråkiga platta filmatiseringar.

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tillbaka till toppen